Kärnkraft skadar klimatet

Wachtmeister & Kurland (WK) ifrågasätter min referens till Stanfordprofessorn Mark Jacobson. Hans uppgifter baseras på en bok, http://web.stanford.edu/groiup/efmh/jacobson/WWSBooks/WWSBooks.html, 427 sidor och över 150 vetenskapliga referenser. Stanford är tillsammans med MIT de universitet som levererat flest nobelpristagare i Fysik. Det står var och en fritt hade hitta fel i boken!? Vad har WK hittat för fel?  Hans slutsatser är också publicerade i peer-reviewade vetenskapliga tidskrifter, till skillnad från kraftindustrins partsinlagor. Att han är kontroversiell beror på att han utmanar kärnkraftslobbyn, som är mycket mäktig. Därför har vi den egendomliga kärnkraftsdebatt vi har idag i Sverige. Jag håller med fd generaldirektören i Svenska kraftnät, Mikael Odenberg, om att ”ingen normalt funtad människa vill bygga nya konventionella reaktorer idag” , på grund av de skyhöga kostnaderna.

För drygt tio år sedan publicerade Benjamin Sovacool, nu energiprofessor i Danmark, en genomgång av drygt 100 då förekommande livscykelanalyser av kärnkraftens koldioxidutsläpp. Han ratade de allra flesta, ca 80 inklusive Vattenfalls, då de inte uppfyllde grundläggande vetenskapliga krav som t ex transparens. Det bör tilläggas att det är resurskrävande att göra livscykelanalyser av kärnkraft vilket gör att bara välbeställda organisationer och företag som Vattenfall har resurser att göra dessa. Inte ens IPCC har gjort en egen analys. Att då som WK basera sin analys på medianvärdena av undermåliga studier gjorda av företag i en jävsituation ät vilseledande. Man kan inte väga in vilken smörja som helst i sina slutsatser utan att granska deras trovärdighet.

Sovacools medelvärde av de godkända livscykelanalyserna blev 66 g CO2/kWh. Till detta lägger Jacobson och hans många medarbetare i Stanford (det finns ca 200+ forskare knutna till energiinstitutionen) klimateffekten av att det tar mycket lång tid från beslut till att en kärnkraftreaktor börjar producera el, i Finland minst 22 år. Fossila bränslen måste därför eldas i väntan på att reaktorn startar. De tre reaktorbyggena nu i EU är mer försenade än normalt, delvis på grund av EUs höga säkerhetskrav.  Medelvärdet av Jacobsons analys blir knappt 130 g CO2/ kWh, jämfört med vindkraftens 5-10 g. Ett konkret exempel är Finland där man eldar med torv (ur utsläppssynvinkel att likna vid brunkol) i väntan på att reaktorn Olkiluoto 3 börjar producera el, tidigast 2022, trots att bygget började 2005 och skulle stå färdigt i April 2009. De tre reaktorbyggena i EU ligger i överkanten av Stanfords utsläppsintervall, 78-178 g CO2/kWh, på grund av de stora förseningarna.. 

WK hävdar att det råder konsensus i den vetenskapliga litteraturen om kärnkraftens låga utsläpp av klimatgaser. Bullshit säger jag, möjligen bland kraftindustrins partsinlagor, vars rapporter är långt ifrån vetenskapliga. Dessutom bör man tillägga de enorma utsläppen av varmt kylvatten/vattenånga på grund av reaktorernas dåliga verkningsgrad, ca 30 %, samt den omfattande jonisationen av atmosfären, vars konsekvenser är svåra att överblicka.

Min slutsats är att WKs replik är vilseledande. De oberoende analyserna från Stanford väger mycket tyngre än de från Uppsala universitet och är mycket trovärdigare.

Göran Bryntse 

Tekn Dr

Ordf. i Sveriges Energiföreningars Riksorganisation

Publicerad: 2021-03-24