Hur dåligt får Sveriges energisystem hanteras? 

Elpriset i Skåne rusade 25 juni till orimliga höjder, i första hand beroende på Svenska Kraftnäts inkompetens. När det bestämdes att Sydvästlänken på 1200 MW elkraft till Skåne från Småland skulle skjutas upp för 19:e gången till oktober i år, dvs med sex års försening, sade Svenska Kraftnät att förseningen inte medför någon markant risk för effektbrist i Skåne. Deras beräkningar sades visa att risken för effektbrist var oberoende av Sydvästlänken, och under en timme per år. 

Vattenfall planerade att återuppta driften av Ringhals 1 i april i år efter årligt underhåll. Återstarten beslöt dock att skjutas upp till efter sommaren, av företagsekonomiska skäl Samtidigt återstartade inte Ringhals 3 den 3 juni som planerat. Den togs dock åter i drift kort innan Ringhals 1 hunnit bli driftklar. Tala om smart företagsekonomi.  Nu får Vattenfall 300 miljoner av Svenska kraftnät för att i onödan återstarta R1.Hade varit bättre och billigare om Svenska Kraftnät bestämt att varken oljekraftverket i Karlshamn eller R1 skulle återstartas utan valt billigare lösningar. Kortsiktigt kunde man t ex dragit ner på O3 i Oskarshamn som man gjorde 2018 då en tänkbar brist på svängmassa uppstod på grund av O3:an storlek.

Sveriges elanvändning, knappt 135 TWh på årsbasis, är den lägsta sedan 1980-talet. 

I Norrland är det nu vårflod. Överföringskapaciteten från Norrland söderut är 7300 MW men bara 4300 MW överfördes vid den aktuella tiden. Sveriges elexport senaste året var rekordartade 27,5 TWh, ca hälften av kärnkraftproduktionen. Sydsverige har dessutom en maximal importkapacitet på 3200 MW, 25 juni skedde en nettoimport på endast ca 200 MW. 

Man undrar onekligen hur Svenska Kraftnät lyckats försätta södra Sverige i en så absurd situation att elpriset översteg 2kr/kWh mitt i sommaren, med mycket låg elförbrukning. Någon elbrist finns ju verkligen inte.

I Svenska Kraftnäts larmrapport nyligen om effektbristen ignoreras dessutom helt s k efterfrågeflexibilitet, dvs att kunderna kan bidra till att minska elanvändningen vid effekttoppar. Det är enligt samstämmiga bedömningar den billigaste lösningen på effektproblemet och finns tekniskt genomförd på flera ställen. Energikommissionen visade på en potential på ca 4000 MW 2016, som nu växer med antalet elbilar genom beprövad s k  Vehicle to Grid-teknik.

Mot ovanstående bakgrund borde en kommission tillsättas för att granska Svenska Kraftnäts 

klandervärda agerande som orsakat det extremt höga elpriset.

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. SERO 

Svenska energikooperativ behöver bättre villkor!

Småskaliga initiativ skulle kunna vara en del av lösningen på omställningen av energisystemet i Sverige till mer förnybar energi! 

Andra länder såsom Storbritannien och Nederländerna har ett betydligt större antal ”community energy”, så kallade gräsrotsinitiativ. Personer som går ihop och producerar energi i kooperativ form. Grekland och Österrike har, enligt en rapport från Europauniversitetet, de bästa villkoren för energikooperativ i Europa medan Sverige släpar efter som ett av de fyra sämsta. De svenska villkoren måste förbättras till åtminstone genomsnittlig EU-nivå om vi ska klara målet om 100 % förnybar energi år 2040.

Som privatperson, eller lantbruksföretag, är det idag ur skattehänseende förmånligt att investera i egenproducerad förnybar el. Och det är bra för omställningen av energisystemet. Men alla har inte egna tak till solpaneler, eller förutsättningar att själv investera i förnybar energi. För dessa privatpersoner och företag kan det därför istället vara mer lämpligt att gå ihop i ett kooperativ och investera tillsammans, dvs i en ekonomisk förening. 

En enskild person har sällan råd att ensam bygga ett modernt vindkraftverk men kooperativa föreningar har. Även satsningar på solel underlättas om fler delar på investeringen genom en ekonomisk förening. Tyvärr får energikooperativ idag betydligt sämre ekonomiska villkor än en enskild villaägare.  

Sverige behöver förbättra dagens oförmånliga villkor för medlemmarna i energikooperativ. De ska ha i huvudsak samma ekonomiska förutsättningar som privatpersoner. Vi har därför följande förslag:

1. Sänk eller slopa energiskatten för medlemmar i kooperativ som köper egenproducerad förnybar el 
2. Tillåt investeringsavdrag för medlemmar i kooperativa föreningar
3. Ta bort uttagsbeskattning av kooperativa föreningar som säljer till självkostnadspris

De första två förslagen är åtgärder som troligen kan bidra till en ny rörelse där svenskarna engageras i energiomställningen. Att ta bort uttagsbeskattningen är en mer långsiktig åtgärd av principiell karaktär som har betydelse om marknadspriserna sticker iväg. 

Uttagsbeskattning för egenproducerad energi är orimlig och unik för Sverige. Man kan fråga sig om den särskilda uttagsskatten införts för att skydda de tre stora dominerande kraftbolagens intressen? Vi ser istället att det ligger i nationens intresse att ha en väl spridd energiförsörjning på lokal nivå även ur beredskapssynpunkt.

Det är också värt att framhålla att mer kooperativt ägd vindkraft kan vara viktigt för att öka acceptansen av mer vindkraft hos befolkningen.

Dessutom är det önskvärt att Sverige vidtar liknande åtgärder som Grekland och Österrike tillämpar. 

Göran Bryntse,                                                                 Ewa Engdahl

Ordförande i SERO                                Hållbar energiförsörjning, Coompanion  

Kärnkraft är inte utsläppsfri

Jag tar mig för pannan när jag läser insändaren om vindkraft från Färingtofta. De påstår att kärnkraften är utsläppsfri! Inget kan vara felaktigare.  En reaktor släpper i daglig drift ut ett trettiotal rqdioaktiva isotoper, mer eller mindre långlivade. Utländska studier har visat att de bl and annat orsakar barnleukemi i närhet av reaktorn. I en rapport från Universitetssjukhuset i Lund  1997,”Cancerincidens omkring Barsebäcks kärnkraftverk” noterades förhöjd frekvens av bl a leukemi och sköldkörtelcancer i närheten av Barsebäck. 

2010 förbjöd Konsumentombudsmannen EON att påstå att kärnkraften är koldioxidfri, eftersom det inte är sant. I ett livscykelperspektiv släpper kärnkraften ut minst 5-20 gånger mer koldioxid än vindkraft  per kWh enligt en vetenskaplig rapport från Stanforduniversitetet, det universitet som levererat flest nobelpristagare i Fysik. Kärnkraften är dessutom mycket dyrare att producera. Enligt senaste bedömningen från det amerikanska analysföretaget Bloomberg kommer produktionskostnaderna från den efter 15 år ännu inte driftklara reaktorn Olkiluoto 3 i Finland att överstiga 2 kr/kWh, vilket kan jämföras med kostnaden för ny vindkraft, 30 öre/kWh. Man får alltså trettio  till hundra gånger mer koldioxidreduktion för pengarna om man bygger vindkraft istället för kärnkraft. Vem ska för övrigt betala merkostnaderna för en ny normalstor reaktor, minst 400 miljarder jämfört med vindkraft, under sin livstid? Färingtofta ldeella förening?

Göran Bryntse,Tekn Dr

Som läst kärnfysik vid LTH

Generation 4-reaktorer – Kejsarens nya kläder

 Senaste året har en  kärnkraftsdebatt dykt upp trots att både Vattenfall, Eon och Uniper säger att det inte går att motivera ny kärnkraft, av ekonomiska skäl. Finns inte på kartan säger Vattenfalls VD på grund av kostnaderna. Ett alternativ som framförs t ex från högerpartierna ( M, Kd, Li och SD) är att de vill satsa på den s k generation 4-teknologin, tidigare kallade bridreaktorer. Dessas elproduktion baseras på grundämnet Plutonium, Pu. Det duger bra till atombomber. 6 kg Pu räckte till atombomben i Nagasaki 1945. Pu blir ett tacksamt byte för terrorister vid en plutoniumbaserad elproduktion. Alla bedömare är överens om att risken för kärnvapenspridning och kärnvapenkrig ökar väsentligt om Pu sprids i världen.

Allt tyder på att bridreaktortekniken blir klart dyrare än nu dominerande lättvattenreaktorer, vars elproduktion idag är flera gånger dyrare än sol- och vindel. Dessutom har världen lagt ner inemot 1000 miljarder under 70 år utan att lyckas åstadkomma en enda kommersiell bridreaktor. ( Generation 4 är bara en förskönande omskrivning på gammal teknik).  Den första bridreaktorn byggdes i början på 1950-talet.

Det krävs också en upparbetningsanläggning för sannolikt minst 100 miljarder för att få fram Plutoniet ur avfallet. Slutnotan för att köra igång en ny bridreaktor kommer knappast att understiga 200 miljarder. Trots den katastrofala ekonomin och de stora riskerna vill högern nu i terrorismens tidevarv satsa på denna teknik. Moderaterna vill öka satsningen på Euratom med 20 miljarder för att bl a utveckla bridreaktorer. I Sverige vill moderaterna avsätta 100 Miljoner till bridreaktorforskning.

Frankrike, däremot, det land i Europa som satsat mest på bridtekniken, aviserade nu i September att satsningen på bridreaktortekniken ska överges. Ett skäl är att sådan kärnkraft inte blir aktuell före 2050 på grund av tekniska problem, trots de stora satsningarna på forskning och utveckling av bridtekniken, inemot 1000 miljarder totalt i världen. Ett fiasko var satsningen på bridreaktorn Superphenix i södra Frankrike, som kostat 85 miljarder, Den togs i drift 1986 och stängdes 1987 av tekniska skäl. Vilken finansiär vill ligga ute med 100 miljarder tills någon produktion eventuellt kommer igång 2050? Tidigare har USA, Japan, Tyskland och England av goda skäl övergivit planerna på bridreaktorer. Man kan undra vad lilla Sverige ska kunna åstadkomma som inte dessa stora länder klarar av?

Det spekuleras mycket om fördelarna med bridreaktorer men de är hittills obevisade. Visst, mängden högaktivt avfall reduceras, men en del nyproduceras även med bridreaktorn så den löser inte avfallsproblemet. Uranbehovet minskar vilket är en liten fördel eftersom Uran är en ändlig bristvara. Uranet är dock en mycket liten del av kostnaderna i sammanhanget.

På KTH vill man utveckla en blykyld reaktor istället för en med natriumkylning. Flytande bly är dock synnerligen korrosivt och ingen vet idag hur ett material ska vara som kan motstå sådan korrosion i längden. Det specialstål som användes i natriumkylda bridreaktorer korroderar på några få dagar i en blykyld reaktor.

Bridreaktorn är således att likna vid kejsarens nya kläder, den finns inte i kommersiell drift och den skulle inte bara bli oerhört dyr utan också  oerhört farlig.

 

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i SERO, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation

Ingen elbrist i Skåne

 Larmrapporterna om elbrist har duggat tätt på sistone. För Skånes del har det låtit som att en bristande eleffekttillgång omöjliggjorde en fortsatt industriell utveckling. Men plötsligt blev det förlamande tyst kring allt detta när väl en relativt enkel uppgörelse slöts med regeringen nyligen. Tre åtgärder i den tillförde simsalabim Skåne ytterligare 255 MW.

Eon konstaterar nu att man genom uppgörelsen kan tillgodose alla kända önskemål om effektuttag fram till år 2024. Nästa år tillförs Skåne sannolikt dessutom 1200 MW genom att Sydvästlänken då äntligen ska fungera, vilket den skulle gjort redan för fem år sedan. Därtill kan vi vid eventuella, kortsiktiga akuta behov importera el från Litauen, Polen, Tyskland eller Danmark. Utlandskablar från dessa länder kan tillsammans överföra ca 3200 MW. Runt år 2025 tillkommer också Hansa Power Bridge på 700 MW från Tyskland.

I Sverige totalt

Sveriges elanvändning har sjunkit under 2000-talet, från drygt 150 TWh per år till ca 137 TWh det senaste året. Minskningen är lugn och metodisk och visar att energieffektiviseringen slår igenom år från år: Sverige totalt har alltså inte någon elbrist. Tvärtom.  Sverige har aldrig nettoexporterat så mycket el som nu, ca 25 TWh under senaste året, motsvarande vad 10 miljoner elbilar skulle behöva.

Också högsta totala effektbehovet har sjunkit, från 27 GW 15 februari 2001 till i vintras då högsta effektbehovet var 24 GW.

 Mer vindkraft till havs

Långsiktigt bör Skåne kunna bli självförsörjande på el, främst med hjälp av havsbaserad vindkraft, som nu blivit mycket billigare. I en aktuell rapport från IEA (International Energy Agency) visas att världen har så gott om kustnära grunda områden med goda vindförhållanden att vindkraftverk här skulle kunna ge hela 36 000 TWh, dvs vida mer än hela den globala elanvändningen på 23 000 TWh. I övriga länder runt södra Östersjön som Danmark, Tyskland och Polen byggs det nu vindkraftverk till havs för fullt. Så sker inte i Sverige där försvarets intressen ges företräde framför vindkraft. Man hävdar sin vetorätt för 45% av Sveriges yta och lägger därmed en död hand över vindkraftsmöjligheter i t ex Hanöbukten. Varför är det bara svenska militärer som har vindkraftsfobi? Handlar det om rädsla för att försvaret självt till äventyrs skulle kunna skada en vindkraftsanläggning, går det att hantera avtalsmässigt. Så som exempelvis Taggens vindkraftsprojekt gjort när de gått med på att stå för kostnaderna vid en eventuell träff från Ravlunda skjutfält, 25 km bort.

Ändra miljöbalken!

I Miljöbalken § 10 står: ”Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.” Rimligt vore att försvaret hade rätt att påverka men fråntogs sin vetorätt. Om inte så sker kan vare sig Skåne eller Sverige på sikt bli självförsörjande på elkraft.