Nu får det vara slut med fulargumenten för kärnkraft!

Kärnkraftsförespråkare i Sverige har fått ny luft under vingarna under den gångna kalla vintermånaden. Ny kärnkraft kostar i genomsnitt 5 gånger mer än landbaserad vindkraft eller större solenergianläggningar, den tar i genomsnitt 11 år längre tid på sig innan den alstrar någon elektricitet överhuvudtaget, och den alstrar mer än 10 gånger så mycket koldioxidutsläpp än vad vindkraften gör per genererad kWh elektricitet. Allt enligt en välrenommerad Stanfordstudie. Kraftbolagens påstående att kärnkraften är fossilfri är alltså bara sant ur ett skorstensperspektiv. Ur ett livscykelperspektiv tillkommer utsläppen också vid uranbrytningen, anrikningen, rivningen av reaktorer och inte minst avfallshanteringen. Stanfordstudien räknar sammantaget med ett utsläpp på över 100 g koldioxid/alstrad kWh, det vill säga mer än 10 gånger mer än vindkraftens som uppgår till högst 10 g koldioxid/alstrad kWh.

Sett per investerad krona är kärnkraftens tillkortakommande ännu större än vad den är vad gäller koldioxidutsläpp. Ekonomiskt får man 100 gånger större koldioxidminskning via landbaserad vindkraft än via ny kärnkraft. Tänk bara på den ännu inte färdigbyggda finska reaktorn Olkiluoto 3! Den finska regeringen föreslog år 2000 att den skulle byggas till en kostnad på 25 miljarder Skr. Riksdagen sade ja år 2002. Reaktorn skulle tas i drift april 2009. Nu står det klart att den i bästa fall tas i drift år 2022 och blir 4 gånger dyrare än utlovat, dvs kostar cirka 100 miljarder i svenska kronor. Liknande förseningar och fördyringar sker vid de två andra pågående reaktorbyggena i Frankrike och England. 

Lägg till detta att kärnkraftsreaktorer dessutom alstrar klimatskadande ämnen som radioaktiva Krypton -85 och Kol -14 och ett trettiotal andra isotoper, av vilka vissa orsakar barnleukemi i reaktorns omgivning. 

Men kan man då inte hoppas på fjärde generationens kärnkraftsreaktorer, de s k bridreaktorerna? Nej. Sedan 1950-talet har forskningsinvesteringarna i dessa uppgått till cirka 1000 miljarder Skr men ännu har ingen kommersiell reaktor börjat fungera. Tyskland, England, USA, Japan och senast Frankrike har alla avbrutit sina kostsamma satsningar på denna teknik. Det är inte nog med att bridreaktorerna skulle bli dyrare än de nuvarande – de utgör dessutom rena julafton för terrorister (6 kg plutonium räckte till Nagasakibomben). 

Den svenska debatten är absurd 

 Mina styrelsekollegor i EREF, från nästan hela EU, undrar varför den svenska energidebatten  bortser från kärnkraftens avgörande nackdelar? Hur alls någon med ansvar för klimat, ekonomi och säkerhet kan förorda investeringar i ny kärnkraft är obegripligt. Dessförinnan borde man ha funderat på alternativ användning av beloppen för nyinvesteringar i kärnkraftsreaktorer. Exempelvis skulle de med råge räckt till att råda bot på flaskhalsarna i det svenska elnätet.

Det är ju dessa och bara dessa som gör att Sverige under riktigt kalla perioder kan ha ett behov av att under några timmar eller dygn vara en nettoimportör av elektricitet – under årets övriga 8 750 timmar är vi nettoexportörer. 

Varken nu eller framöver har Sverige någon elenergibrist – det enda missförhållandet finns i elnätet, och detta ska under alla omständigheter byggas bort. 

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordförande i SERO, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation

Vice president i EREF, European Renewable Energies Federation

Kopparkapslarna för kärnkraftsavfall fungerar inte.

I fjol togs två testkapslar upp ur underjorden vid Oskarshamn efter 20 års förvaring för att undersöka bl a kopparkapslarnas hållbarhet. Resultatet var förödande för kärnkraftsindustrins s k KBS-metod (KBS=Kärnbränslesäkerhet). Korrosionen kan vara 1000 gånger snabbare än vad SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB) hävdar. Det kan innebära att kapslarna kan börja läcka radioaktivitet om 100 år istället för de 100 000 år som behövs.

Försöket med kapslarna är dessutom ur vetenskaplig synvinkel undermåligt, av flera skäl. 

 Kapslarna har till exempel inte varit utsatta för gammastrålning trots att man vet att en sådan kan påskynda korrosionen. Upptagningen och analysen av testkapslarna  

har dessutom omgetts av stort hemlighetsmakeri. Transparens och offentlighetsprincipen har kringgåtts både av SKB och Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM.

Experter dömer ut KBS-metoden

 Korrosionsforskare vid KTH har i en inlaga konstaterat att det s k LOT-försöket (Long Term Test) har visat på så omfattande korrosion att det innebär en katastrof för KBS-metodens trovärdighet. Även Miljödomstolen konstaterade i sin dom 2018 att kapslarna inte håller vad SKB lovar. Schweiziska försök av flera materialkombinationer, de s k FEBEX-försöken, har visat att den svenska metoden med olegerad koppar var det sämsta materialet ur korrosionssynvinkel av de som testades.

Det som händer är att koppar reagerar med svavel-, klor-,  karbonat- och hydroxidsalter och med vattenmolekylerna i grundvattnet. Det finns även en påverkan av bakterier. Det leder bland annat till spänningskorrosion, gropfrätning och väteförsprödning. Den omgivande bentonitleran är inte sprickfri vilket ytterligare ökar kopparkorrosionen.

SKBs osannolika bortförklaringar av den omfattande korrosionen som dokumenterats i LOT-försöken är inte trovärdiga och ett övergrepp på evidensbaserad vetenskap.  Kombinerat med det omfattande hemlighetsmakerier som både SKB och SSM ägnar sig åt är hela situationen oacceptabel. 

Alternativ finns

Det finns alternativ till olegerad koppar som barriärmaterial. Inom industrin används palladiumlegerat titan eller tantal-legeringar för liknande miljöer. Korrosionen på metallföremål i regalskeppet Vasa visade att tennlegerad koppar (brons) var drygt hundra gånger mer motståndskraftig än olegerad koppar. Olegerad koppar måste nu överges som barriärmaterial för kapslar för högaktivt kärnkraftsavfall som ska hålla i hundratusen år. Det är anmärkningsvärt att Strålsäkerhetsmyndigheten, till skillnad från Miljödomstolen och landets främsta korrosionsforskare, gått på kärnkraftindustrins bluff om att olegerad koppar duger som barriärmaterial i hundra tusen år. 

Regeringen kan därför omöjligen godkänna KBS-metoden i nuvarande läge utan bör kräva alternativa lösningar och mer forskning. Det är inte bråttom med beslut om slutförvarstekniken. I Japan till exempel tänker man inte ta sådana beslut före 2035. Och vi har tid att vänta. Slutförvaret kan ändå inte förslutas före 2090 på grund av avklingningstiden för radioaktivitet från den sist stängda reaktorn. 

Den som vill läsa mer om allt hemlighetsmakeri och om alla korrosionsproblem kan läsa vidare på sajten MKG.se, som är Naturskyddsföreningens och Jordens Vänners informationskanal om kärnkraftsavfall.

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i Milkas, Miljörörelsens Kärnavfallssekretariat